Att ha hjärtflimmer är en åkomma jag delar med många människor. Det är fruktansvärt jobbigt att leva med detta flimmer och man har ingen aning om när det slår till. Det kan komma som en blixt från klar himmel och sluta lika tvärt. Jag har levt med mitt flimmer i 5 år nu och det har gått relativt bra men den senaste månaden har det varit ganska så besvärligt. Jag har haft många anfall med en hjärtfrekvens upp mot 200 slag i minuten. Efter en sådan omgång är man ganska så urlakad. Jag har haft många kontakter med sjukvården under april månad och vården är alldeles utmärkt men problemet är att det är många på väntelista och att få tid hos en hjärtspecialist är inte det lättaste. Igår söndag fanns jag på akuten i 4 timmar efter att ha drabbats av flimmer då jag rensade avlopp i badrummen på mitt hus som jag håller på att städar ut.
Jag hoppas nu att få komma till en kardiolog snarast, remiss är sänd och jag måste försöka att ta det lugnt. Detta är inte helt lätt för en person som jag som är van att leva livet i ”the fast lane”. Jag har den senaste månaden dock förstått att jag inte är någon superwoman. Jag har en tendens att ta på mig alldeles för mycket och det får jag nu betala ett högt pris för. Kroppen brukar tala om när den behöver vila och det är bara att lyssna på dessa signaler och göra precis så.
Jag har under veckan i alla fall hunnit med att ha gruppmöte i partiet inför budget-KS. Det kommer att läggas en budget som det är ganska så stor enighet kring. Vad som glädjer mig allra mest är ju naturligtvis att det finns extra pengar (200.000) till kvinnojouren. Tack, tack.
Har också avslutat min kvinnokurs i Halmstad i veckan. Det har varit en mycket trevlig kurs med en bra blandning av kvinnor och de har varit mycket delaktiga och haft många bra frågor att komma med. Jag lär mig minst lika mycket på mina kurser som jag lär ut. De hade en speciell önskan sista kvällen nämligen att jag skulle hålla en extra liten föreläsning för dem. Jag gjorde naturligtvis detta och knöt ihop säcken sista halvtimmen genom att tala om positivt tänkande. Jag slickar naturligtvis lustfyllt i mig alla tillfällen att få tala inför publik. Det är en av mina drivkrafter.
Fredag eftermiddag hade jag ett möte med Gudrun Bengtsson och Maila Nyquist i Gertruds Döttrar för att planera nätverkets 10-årsjubileum i juni. Det är inte klokt vad tiden går, nätverket har funnits i 10 år och växer och är livskraftigt, normalt brukar överlevnaden av nätverk ligga på ca 3 år. Det skall bli mycket trevligt att fira med döttrarna på Särö Trädgårdscafé den 17 juni.
Nu skall jag vila lite till, göra lite bokföring och deklaration och sedan vila igen.
Senaste kommentarer